Bad boys
Ett ledmotiv till Cops. Om man inte visste bättre skulle man alla gånger utgå från att det var lite på skämt, valet av låt. Men har man sett Cops så vet man att det är allvar. De amerikanska poliserna känner sig verkligen lite som ett gäng bad boys, det märks på dem.
Dom skriker, hoppar över staket drar vapen och brottar ned civila normala, kanske lite berusade människor. De är helt out of their minds! Nästan ingenting de gör finns det blägg för, och de belägg som finns har de provocerat fram.
Now on cops: En bil i ett helt dött område i Florida råkar svänga in på en enkelriktad väg. Cops sätter på blåljus och kastar sig med sin copsbil framför de besinninglösa brottslingarna.
En kille kör bilen och hans tjej sitter bredvid honom och smuttar på en öl. Båda får handfängsel och åker i finkan. Yess.
After that in cops: En kille sitter och i sin bil ensam på en parkering, pratar i telefon, chillin out. Cops upptäcker den överilade nidingen och börjar dunka på hans ruta så han ska kliva ur bilen. När han inte gör det tappar cops förståndet och drar vapen - alla sex - och skriker på stackarn som med armarna i luften får kliva ur bilen, brottas ned på marken med knän i ryggen och nävar i nacken, på med handfängsel, PÅ MED FOTBOJA HIPP HIPP HURRA! . Alltså. Hallå.
Varför visar man sånt här på tv. De satans idioterna svärtar ju ned hela polisyrket. ÅÅåh.
Dom skriker, hoppar över staket drar vapen och brottar ned civila normala, kanske lite berusade människor. De är helt out of their minds! Nästan ingenting de gör finns det blägg för, och de belägg som finns har de provocerat fram.
Now on cops: En bil i ett helt dött område i Florida råkar svänga in på en enkelriktad väg. Cops sätter på blåljus och kastar sig med sin copsbil framför de besinninglösa brottslingarna.
En kille kör bilen och hans tjej sitter bredvid honom och smuttar på en öl. Båda får handfängsel och åker i finkan. Yess.
After that in cops: En kille sitter och i sin bil ensam på en parkering, pratar i telefon, chillin out. Cops upptäcker den överilade nidingen och börjar dunka på hans ruta så han ska kliva ur bilen. När han inte gör det tappar cops förståndet och drar vapen - alla sex - och skriker på stackarn som med armarna i luften får kliva ur bilen, brottas ned på marken med knän i ryggen och nävar i nacken, på med handfängsel, PÅ MED FOTBOJA HIPP HIPP HURRA! . Alltså. Hallå.
Varför visar man sånt här på tv. De satans idioterna svärtar ju ned hela polisyrket. ÅÅåh.
Lite dum
Jag hämtade just ut en telefon som jag ska på något sätt komma igång med.
Det är en väldigt liten förpackning med mycket sparsamma instruktioner. Jag vet hur en instruktionsbok ser ut, och det är inte på detta viset. Jag behöver bilder och understrukna ord och pilar. Det finns det inga.
Min dumhet vet inga gränser.
Jag behöver sätta in sim-kortet antar jag. Hmm... Jag får googla. Vilket verktyg? Är det här lilla tjafset ett verktyg? Jag hade gissat på en stigbygelprotes. Och sen då? I ett hål alltså. Herregud jag svimmar. Det lilla kortet?
Jag behöver förutom telefonen en massa program. Och verktyg. Och siffror. Och klistermärken liksom?
Jag tror inte jag förstod vad jag höll på med när jag beställde den här telefonen.
En sak ska ni ha jäkligt klart för er - det här får någon annan göra. Jag blir förbannad.
Det är en väldigt liten förpackning med mycket sparsamma instruktioner. Jag vet hur en instruktionsbok ser ut, och det är inte på detta viset. Jag behöver bilder och understrukna ord och pilar. Det finns det inga.
Min dumhet vet inga gränser.
Jag behöver sätta in sim-kortet antar jag. Hmm... Jag får googla. Vilket verktyg? Är det här lilla tjafset ett verktyg? Jag hade gissat på en stigbygelprotes. Och sen då? I ett hål alltså. Herregud jag svimmar. Det lilla kortet?
Jag behöver förutom telefonen en massa program. Och verktyg. Och siffror. Och klistermärken liksom?
Jag tror inte jag förstod vad jag höll på med när jag beställde den här telefonen.
En sak ska ni ha jäkligt klart för er - det här får någon annan göra. Jag blir förbannad.
Bloggskammen
På jobbet dyker ibland diskussioner upp om olika mer eller mindre kända bloggare, ett ämne i tiden skulle jag vilja säga. Dessa bloggare skriver om mer eller mindre intressanta ämnen på olika intressanta sätt. Men vad jag menar hamnar i fokus är skräpbloggeriet.
Jag är en person som har väldigt svårt att följa en blogg. På samma sätt som jag har svårt att följa en serie på tv eller ett program på radio har jag svårt att bilda mig den rutinen. Men det betyder inte att jag inte vet vad "På spåret", "Mammas nya kille" eller "Solsidan" är. Poängen jag vill komma till är att jag vet också vad "Paradise hotel", "Robinson" och "Ung och bortskämd" är. Bara för att det är produktionsbolagens infekterade och varande sår betyder det inte att jag inte känner till dessa usla program. Jag vet vad det är, för jag är inte blind, döv eller dum i huvudet. Man matas med denna info dagligen och saker som dessa går inte att undvika.
När diskussionen om "Kissie", "Paow" eller någon annan provocerande omogen bloggerska dyker upp kan någon kläcka ur sig (helt medvetet)
- Vad är det? (vet visst) Jaha, det är en person.
-Ja, har du verkligen missat detta? Hon bloggar och ser ut som en barbara.
- Jaha, det är inget jag vet något om. (vet visst..-här kommer det) Jag intresserar mig inte av sådan okultiverad dynga.
Efter den senare kommentaren tvingas man alltid ned på botten i den intellektuella näringskedjan eftersom man är en idiot som 'Intresserar sig av okultiverad dynga'.
Vad jag vill säga er: Jag är nutidsorienterad. Jag har ögon och öron och läser tidningar och reportage. Jag pratar med folk med olika intressen, för att jag är social och nyfiken. Jag skäms inte för att jag vet vilka dessa människor är. Jag följer inte bloggarna, men jag Vet Vad Det Gäller. Vad det här säger om er kan ni gissa själva.
Däremot förgyller Alex Schulman mitt liv nu när han börjat blogga igen, hos aftonbladet. Han sätter plus på vardagen. Och guldkant på mitt liv när jag får skratta helt avskärmad. Det är något speciellt med att ha kul helt ensam. Tack Alex.
Jag är en person som har väldigt svårt att följa en blogg. På samma sätt som jag har svårt att följa en serie på tv eller ett program på radio har jag svårt att bilda mig den rutinen. Men det betyder inte att jag inte vet vad "På spåret", "Mammas nya kille" eller "Solsidan" är. Poängen jag vill komma till är att jag vet också vad "Paradise hotel", "Robinson" och "Ung och bortskämd" är. Bara för att det är produktionsbolagens infekterade och varande sår betyder det inte att jag inte känner till dessa usla program. Jag vet vad det är, för jag är inte blind, döv eller dum i huvudet. Man matas med denna info dagligen och saker som dessa går inte att undvika.
När diskussionen om "Kissie", "Paow" eller någon annan provocerande omogen bloggerska dyker upp kan någon kläcka ur sig (helt medvetet)
- Vad är det? (vet visst) Jaha, det är en person.
-Ja, har du verkligen missat detta? Hon bloggar och ser ut som en barbara.
- Jaha, det är inget jag vet något om. (vet visst..-här kommer det) Jag intresserar mig inte av sådan okultiverad dynga.
Efter den senare kommentaren tvingas man alltid ned på botten i den intellektuella näringskedjan eftersom man är en idiot som 'Intresserar sig av okultiverad dynga'.
Vad jag vill säga er: Jag är nutidsorienterad. Jag har ögon och öron och läser tidningar och reportage. Jag pratar med folk med olika intressen, för att jag är social och nyfiken. Jag skäms inte för att jag vet vilka dessa människor är. Jag följer inte bloggarna, men jag Vet Vad Det Gäller. Vad det här säger om er kan ni gissa själva.
Däremot förgyller Alex Schulman mitt liv nu när han börjat blogga igen, hos aftonbladet. Han sätter plus på vardagen. Och guldkant på mitt liv när jag får skratta helt avskärmad. Det är något speciellt med att ha kul helt ensam. Tack Alex.
Fredag!
Det är fredag idag, en dag som med min livsstil inte är annorlunda än någon annan dag egentligen.
Igår beställde jag en telefon, en iphone faktiskt. Det tog mig många timmar att bestämma mig för efter att ha pratat med många operatörer i hopp om att de skulle bråka om mig som kund insåg jag att de kanske inte brydde sig så mycket som jag hade hoppats på. Jag blev inte överöst med erbjudanden efter att ha hotat med konkurrenter så tillslut var jag tvungen att tänka själv. Men det gick bra. Kände att det var dags eftersom telefonen jag har idag är köpt för 300 kronor och är ganska spartansk (den saknar ALLA funktioner utom sms och ring, Men jag har ficklampa!) och förutom detta saknas bakluckan efter en vild nyårsafton och telefonens olika delar hålls samman med en gummisnodd. Så snart kommer bilder från mitt spännande liv!
Idag ska jag fylla i en ansökan om att få komma in i det förlovade landet Amerika. Den går ut på att förutom flygbiljetten jag bokat förklara att jag är jag och att jag är ok. Dvs att jag inte känner nån som känner nån som vet nån som vill dem ont. Riktiga kontrollfreaks de där mänskerna.
Men jag har sån resfeber att jag får handsvett varje gång jag tänker på det. Herregud. Kan någon följa med och ta hand om mig?
Igår beställde jag en telefon, en iphone faktiskt. Det tog mig många timmar att bestämma mig för efter att ha pratat med många operatörer i hopp om att de skulle bråka om mig som kund insåg jag att de kanske inte brydde sig så mycket som jag hade hoppats på. Jag blev inte överöst med erbjudanden efter att ha hotat med konkurrenter så tillslut var jag tvungen att tänka själv. Men det gick bra. Kände att det var dags eftersom telefonen jag har idag är köpt för 300 kronor och är ganska spartansk (den saknar ALLA funktioner utom sms och ring, Men jag har ficklampa!) och förutom detta saknas bakluckan efter en vild nyårsafton och telefonens olika delar hålls samman med en gummisnodd. Så snart kommer bilder från mitt spännande liv!
Idag ska jag fylla i en ansökan om att få komma in i det förlovade landet Amerika. Den går ut på att förutom flygbiljetten jag bokat förklara att jag är jag och att jag är ok. Dvs att jag inte känner nån som känner nån som vet nån som vill dem ont. Riktiga kontrollfreaks de där mänskerna.
Men jag har sån resfeber att jag får handsvett varje gång jag tänker på det. Herregud. Kan någon följa med och ta hand om mig?
Inte helt overkligt.
Inatt drömde jag att en kompis och jag hade ett jättefint landställe ihop.
En morgon gick jag och Madeleine upp tidigt, som vi brukade, för att ta ett morgondopp i det närliggande havet. När jag kommer hem så har mamma och min bror (som båda verkar bo lite i vår stuga under sommaren) vaknat och mamma ser ganska sur ut. Ja vafan tror du? säger hon, hon har alltså blivit väckt på heelt fel sätt.
Då har alltså Madeleines mamma (som tydligen bott i huset bredvid) stått och dunkat på dörren för att hon hurtigt nog ville ha sällskap på sin morgoncykeltur. Men eftersom min mamma ville sova den morgonen så hade hon svarat Madeleines mamma med ett "JAG ORKAR INTEEE" när hon frågat varför hon inte öppnade.
Samtidigt som detta ringer Peter Jihde på dörren eftersom att just denna morgonen har vi bjudit honom hem på frukost. Jimmy, min lillebrors barndomskompis öppnar dörren och när han ser att det är Jihde reagerar han såhär:
Jag kunde inte låta bli att skratta och sa medan jag tog hans jacka: ' Allvarligt Peter Jhide, om du går på stan, hur många high five måste du vanligtvis genomlida per dag då?'
Jimmy tittade skamset bort och Jhide steg på, rakt in i den riktigt usla stämning som denna morgon rådde i min och min väns semesterhus.
En morgon gick jag och Madeleine upp tidigt, som vi brukade, för att ta ett morgondopp i det närliggande havet. När jag kommer hem så har mamma och min bror (som båda verkar bo lite i vår stuga under sommaren) vaknat och mamma ser ganska sur ut. Ja vafan tror du? säger hon, hon har alltså blivit väckt på heelt fel sätt.
Då har alltså Madeleines mamma (som tydligen bott i huset bredvid) stått och dunkat på dörren för att hon hurtigt nog ville ha sällskap på sin morgoncykeltur. Men eftersom min mamma ville sova den morgonen så hade hon svarat Madeleines mamma med ett "JAG ORKAR INTEEE" när hon frågat varför hon inte öppnade.
Samtidigt som detta ringer Peter Jihde på dörren eftersom att just denna morgonen har vi bjudit honom hem på frukost. Jimmy, min lillebrors barndomskompis öppnar dörren och när han ser att det är Jihde reagerar han såhär:
'Jihde fan!' varpå han highfivade honom.
Jag kunde inte låta bli att skratta och sa medan jag tog hans jacka: ' Allvarligt Peter Jhide, om du går på stan, hur många high five måste du vanligtvis genomlida per dag då?'
Jimmy tittade skamset bort och Jhide steg på, rakt in i den riktigt usla stämning som denna morgon rådde i min och min väns semesterhus.
Matlat
Det är ett ord som väldigt väl skulle kunna beskriva mig, jag är matlat.
När det handlar om vad bara jag ska äta så håller jag mig till sådant som går fort, helst redan är färdigt, och som inte kräver några onödiga redskap eller tillbehör.
En eftermiddag/kväll när jag är hungrig så sker vanligtvis detta:
Jag kliver ur soffan och stapplar ut i köket och öppnar kylskåpet. Ser mig lite oengagerat omkring efter något som aldrig direkt fångar min uppmärksamhet. Sedan stänger jag det igen och går tillbaka till soffan. I en eventuell nästa reklampaus tar jag vända nummer två som ser likadan ut förutom att jag alltid hittar något denna gång.
Det är nästan alltid något som finns på burk. Saltgurka, kronärtskocka, ingefära, oliv kanske.
Och jag nöjer mig för några minuter, sedan tänker jag att jag får väl för fan skärpa mig, jag måste ju äta något ordentligt. Nästa vända brukar alltid leda till max en macka, förmodligen med köttbullar eller falukorvsskivor (aldrig tillagat) och ost på. Det går ju ganska fort och liknar åtminstone mat. Så ser mina ensamma dagar ut.
Övrig föda jag älskar men generellt undviker:
Apelsiner (Svåra att skala och kladdiga)
Kiwi (Det krävs alltid både en kniv och en sked, eventuellt servett)
Kött (Föredrar kött jag slipper skära i och rensa på, typ korv och köttbullar)
Egenligen mackor också (För mycket att plocka fram, plocka tillbaka och diska)
Lasagne (Har inget bra svar på detta, känns bara meckigt)
Jag borde omyndigförklaras.
Kan pengar köpa lycka?
Ja skulle jag spontant säga, förutsatt att man hade något innan man fick pengarna.
Men nyss läste jag på Aftonbladet att Elton Johns son, en liten rackare på två veckor, fått sin alldeles egna lyxlägenhet där han och hans två nannys bor tillsammans. Antagligen till bara de två barnflickornas lycka. Vad kan man ha för nytta eller glädje av detta som en fjorton dagar gammal grönsak? Vad tänker Elton när han köper lägenheten? 'Klart grabben ska ha en lya!'
På andra sidan väggen huserar tydligen Elton själv med sin sambo. Och vad, kommer och knackar på emellanåt och kollar hur de har det på andra sidan? Vattnar blommorna när de är borta? Hämtar posten? Klagar på ljudet? Sätter arga lappar på utrymningsdörren? Vad Är Det Frågan Om?
Snacka om att ha missat poängen med att skaffa barn. Hade han varit smart hade han adopterat en 15-åring istället som hade flyttat hemifrån av sig självt om tre år ändå. Man vet ju att allt handlar om att föra namnet vidare, elaking.
Men nyss läste jag på Aftonbladet att Elton Johns son, en liten rackare på två veckor, fått sin alldeles egna lyxlägenhet där han och hans två nannys bor tillsammans. Antagligen till bara de två barnflickornas lycka. Vad kan man ha för nytta eller glädje av detta som en fjorton dagar gammal grönsak? Vad tänker Elton när han köper lägenheten? 'Klart grabben ska ha en lya!'
På andra sidan väggen huserar tydligen Elton själv med sin sambo. Och vad, kommer och knackar på emellanåt och kollar hur de har det på andra sidan? Vattnar blommorna när de är borta? Hämtar posten? Klagar på ljudet? Sätter arga lappar på utrymningsdörren? Vad Är Det Frågan Om?
Snacka om att ha missat poängen med att skaffa barn. Hade han varit smart hade han adopterat en 15-åring istället som hade flyttat hemifrån av sig självt om tre år ändå. Man vet ju att allt handlar om att föra namnet vidare, elaking.
God fortsättning
Alla jag möter på jobbet säger god fortsättning. Vi kommer ses under denna fortsättning och jag tycker det börjar bli tjatigt.
Men idag var dagen 2011 började på riktigt. Det är måndag och jobb igen. Verkligheten tar fart, trist när man trivs bättre i overkligheten.
Inatt har jag haft mycket dålig sömn. Jag har drömt mig genom hela natten och det har nu slagit mig att jag har problem med att skilja på drömmar och verklighet. Det handlar om obetydliga samtal eller kommentarer eller löjliga händelser som att man sätter på vattenkokaren eller tappar ett glas. Jag kommer på småsaker om dagarna som jag inte vet om jag sagt eller gjort på riktigt. Hur får jag ordning på detta?
Nu ska jag gå i vägbanan tillbaka till jobbet bland alla bilarna för dom snöröjer på taken. Vilket är farligast? Gå på vägen eller oröjda tak? Svårt att veta.
Men idag var dagen 2011 började på riktigt. Det är måndag och jobb igen. Verkligheten tar fart, trist när man trivs bättre i overkligheten.
Inatt har jag haft mycket dålig sömn. Jag har drömt mig genom hela natten och det har nu slagit mig att jag har problem med att skilja på drömmar och verklighet. Det handlar om obetydliga samtal eller kommentarer eller löjliga händelser som att man sätter på vattenkokaren eller tappar ett glas. Jag kommer på småsaker om dagarna som jag inte vet om jag sagt eller gjort på riktigt. Hur får jag ordning på detta?
Nu ska jag gå i vägbanan tillbaka till jobbet bland alla bilarna för dom snöröjer på taken. Vilket är farligast? Gå på vägen eller oröjda tak? Svårt att veta.
