Sol inne

Det var min känsla igår klockan 20.00 när frysen stått och runnit av i ett dygn och två timmar. Då var den äntligen tom igen. Jag måste kontakta hyresvärden och få eländet utbytt så detta inte händer igen, den energi som antagligen går åt för att hålla mitt kylskåp vid liv med ett frysfack som gapar och fryser i onödan utan lucka under en månad skulle förmodligen kunna hålla Times Square lysande i ett år.

När fastighetsskötaren var här sist och bytte mina livsfarliga eluttag så bad jag honom kolla på frysen. Kanske kunde man bara byta ut frysfacket, frågade jag honom lite snålt och förstående för att det kostar med såna grejer. Nejdu, ansåg han, det här kylskåpet har man nog slutat tillverka reservdelar till för 20 år sedan. Och det kan jag tänka mig. Och så tog han ett kort på min frys med isen som buktade ut och hotade med att växa och ta det enda klarakvarteret som finns kvar med in i en lång och utdragen istid. Han lovade att visa bilden för hyresvärden så han skulle förstå. Nu har det gått tre månader.

Det kommer bli en trälig fredag. En fredag är på sitt sätt ett veckoslut. Men det är det ju aldrig förrän du verkligen är klar med vad som finns att göra. Det är jag förhoppningsvis innan midnatt.

Som vanligt?

Kan man verkligen säga att det känns som vanligt igen?

Inatt är första natten som jag fått min vanliga sönm. Jag somnade vid midnatt och vaknade vid 0630 - av väckarklockan. Man tror inte att tidsskillnaden till New York ska påverka en, särskilt inte mig som aldrig behöver sova, men det har den nog gjort. Men nu är man nog tillbaka i sitt vanliga everyday life igen. Jag går till jobbet som vanligt och pluggar som vanligt och tränar som vanligt. Igen.

Vad som däremot inte är lika vanligt är tomheten som min expojkväns saker lämnat när dessa flyttats till annan adress. Det finns så mycket plats plötsligt, på gott och ont. Mest gott skulle jag tro.

Vad som också är som vanligt är att det snöar. Och det är storm. När jag tittar ut nu genom mitt vardagsrumsfönster skräms jag av det puder som vågrätt skyndar förbi rutan. Jag tänker på vad jag ska ha för mössa. Det är som vanligt. Jag blir matt på tanken på snö, trött och matt. Nu får det fan vara bra.

RSS 2.0