emgustafssons

Nu har jag Allt jag behöver. Så känner jag ofta när jag har varit ute och shoppat. Jag kommer hem med några kassar med bralla, sko eller tröja eller vadsomhelst och känner att jag aldrig mer behöver handla. Det är naturligtvis aldrig sant, den känslan släpper alltid igen två dagar senare.

Igår handlade jag smink. Det jag behövde. Detta var två produkter, trehundrafyrtiospänn! Jag är verkligen den sista som handlar dyra sminkgrejer, men det är några få saker man aldrig kommer undan priset på. Men min känsla när jag kom hem var i alla fall att nu har jag allt jag behöver. Jag ska till London i helgen och vet att jag kommer känna att jag behöver en massa onödiga saker som jag när jag kommer hem kommer att känna - nu har jag allt jag behöver igen.

Jag har världens julmysigaste hem, pilutta dig!
Det var hemskt roligt att plocka fram pyntlådan och fixa hemma. Det blir alltid så himlahimla mycket mysigare efter att alla fina färger och glittriga plotter kommer fram. Man skämmer verkligen bort sig själv med att pynta till det hemma, det är därför allt ser så rysligt oangenämt ut när det sedan ska plockas bort.

Och det är mycket trevligare att kliva upp på morgonen när saker lyser.

Till och med mina husdjur har fått juloutfits

JAAAAAAAAAA A A a a tänkte jag när jag kom hem på lunchen och ser en flyttbil utanför porten! Blomkruksindianen i mig vaknar till liv och när jag stått här och slösat tio minuter på min rast bakom gardinerna förstår jag att flyttgubbarna bara kommit för att hämta gringrannens flyttkartonger.

Besvikelsen är fullkomlig. Vilket mega-super-asa-antiklimax.

Godmorgon!

Ännu är natt med rutten sömn. Igår var värre, och när en kollega frågade igår och jag berättade var det av ren händelse fler som sovit dåligt varpå han påpekade att det bestämt berodde på att det var fullmåne. Sånt kan jag bara inte tro på. Kanske för att det är aningen ljusare genom fönstret, men längre kan jag inte sträcka mig.

Imorgon efter jobbet bär det iväg på företagsfest, ja på en fredag. Jag har länge sett fram emot detta eftersom vanligtvis placeras dessa fester taktikst på en torsdag när alla ska upp tidigt dagen efter, men inte den här gången. Den här gången kommer alla gamla rävar ta festtillfället i akt och bli kalas, det ska bli fantastiskt kul att se. Alla gummor kommer somna och alla gubbar kommer bli äckliga. Är i alla fall förhoppningen.

På inbjudan har dresscoden varit "festfin", vilket jag har tolkat som finare än vanligt. Kanske om man har jeans när man är festfin så har man det, kanske om man har hatt så har man det osv.
MEN nu har jag hört folk tala på jobbet om att de ska minsann ha "den fina klänningen som är röd och fluffig som jag hade när jag skulle på bröllop i somras om du minns". Andra köper nytt. En ska till och med tilll frisören innan, och inte för att klippa sig utan för att fixa till en spexig festfrisyr. Tydligen ska folk ha med sig ombyte och hela mittpartiet i kontorslandskapet kommer att förvandlas till ett högstadieomklädningsrum med hårspray och parfym i luften.
Och folk frågar dessutom varandra om vad de ska ha på sig. Så har de lagt ribban, mina kollegor. Inte festfixarna.

Hur ska jag själv göra, måste jag köpa något nytt nu?

Kanske det annars kommer att se ut så här? :


http://www.youtube.com/watch?v=64B64kH4fW8&feature=aso

Så, då var hälften löst. Lönen kommer imorgon, men det ska väl inte upprepa sig påpekade löne-eivor.

Det snöade nedifrån och upp på vägen hem så jag blev helt kladdig i ansiktet. När man är inomhus och kollar ut genom fönstret på ingenting tills man blir trött i ögonen ser det ut som det är jag och huset som färdas och inte snön. Ungefär så som det kan bli när man kollar på ett element tills mönstret vänds ut och in.

Well. När jag kommer hem möts jag av en hög brev i en gummisnodd på dörrmattan. Min post, min post, Franz post, grannfarbrorn bredvids post, surtanten ovanförs post och de som bodde där förr...s post. Brevbäraren har alltså skitit i att dela ut den mellan de tre (!) hushåll som finns i uppgången. Så jag tog på mig mina snabbaste och mjukaste skor och pep upp och skickade hennes brev i inkastet och likaså till herrn bredvid, hoppas hon inte kommer ned igen och har några synpunkter.

Jag som knappt fick betalt av mitt eget jobb får ju knappast lön av posten för att göra deras jobb. Nästa gång skickar jag dem i en brevlåda så får brevbäraren göra om och rätt. Skit ska skit ha.

Nu ska jag ta det lugnt ikväll och ligga på soffan, jag fick aldrig sova inatt så nu är jag mycket trötter. Önskar det fanns något gott i kylskåpet som jag fick röra innan söndag...

Näe, så verkar det inte bli.

Först och främst gick jag med förväntan och eventuell glädje in idag och skulle kolla på lönebeskedet på banken, men inget hade kommit. Snopen och med vag tilltro till att den mailfunktionen fungerade går jag till jobbet och ringer löne-eivor och mycket riktigt, inga pengar väntas till den 25e. Fast jag tidrapporterat i tid och att jag ska till London nästa helg och allt. Får hoppas chefen löser det, det är hennes jobb, annars kanske någon har en sisådär 5 papp att låna ut lagom innan jul? Knappast troligt.

För det andra går den nyinflyttade muntergöken ovanför mig på nerverna.
Hon inledde vår relation genom att klafsa ned i frottétofflor och morgonrock för att klaga på ljudet. Min radio. När vi satt och åt middag. Hatet började gro så smått.
Här om dagen, i samma mundering, ringer hon på och undrar om det möjligtvis är vi som står och stampar i golvet. Svar: Nej. Stör inte ni er väldigt på vaktbolaget nedan? Svar: Nej.

Allt hörs faktiskt i vårt trapphus och in, men det vet man ju. Det är synonymt med att bo i lägenhet. Så därför så hör jag henne när hon försiktigt stänger igen sin dörr, smyger ned till vårt våningsplan och tassar runt och lyssnar för att sedan smyga upp till sin lägenhet igen. Jag gör det. Likväl som hon hör vaktbolaget och min radio - När hon står i trapphuset, tantjäveln. Får jag hata henne? Jag är vuxen och får därför hata henne om jag vill.

Hoppas lönen kommer och hoppas tantfan försvinner.