Som vanligt?
Kan man verkligen säga att det känns som vanligt igen?
Inatt är första natten som jag fått min vanliga sönm. Jag somnade vid midnatt och vaknade vid 0630 - av väckarklockan. Man tror inte att tidsskillnaden till New York ska påverka en, särskilt inte mig som aldrig behöver sova, men det har den nog gjort. Men nu är man nog tillbaka i sitt vanliga everyday life igen. Jag går till jobbet som vanligt och pluggar som vanligt och tränar som vanligt. Igen.
Vad som däremot inte är lika vanligt är tomheten som min expojkväns saker lämnat när dessa flyttats till annan adress. Det finns så mycket plats plötsligt, på gott och ont. Mest gott skulle jag tro.
Vad som också är som vanligt är att det snöar. Och det är storm. När jag tittar ut nu genom mitt vardagsrumsfönster skräms jag av det puder som vågrätt skyndar förbi rutan. Jag tänker på vad jag ska ha för mössa. Det är som vanligt. Jag blir matt på tanken på snö, trött och matt. Nu får det fan vara bra.
Inatt är första natten som jag fått min vanliga sönm. Jag somnade vid midnatt och vaknade vid 0630 - av väckarklockan. Man tror inte att tidsskillnaden till New York ska påverka en, särskilt inte mig som aldrig behöver sova, men det har den nog gjort. Men nu är man nog tillbaka i sitt vanliga everyday life igen. Jag går till jobbet som vanligt och pluggar som vanligt och tränar som vanligt. Igen.
Vad som däremot inte är lika vanligt är tomheten som min expojkväns saker lämnat när dessa flyttats till annan adress. Det finns så mycket plats plötsligt, på gott och ont. Mest gott skulle jag tro.
Vad som också är som vanligt är att det snöar. Och det är storm. När jag tittar ut nu genom mitt vardagsrumsfönster skräms jag av det puder som vågrätt skyndar förbi rutan. Jag tänker på vad jag ska ha för mössa. Det är som vanligt. Jag blir matt på tanken på snö, trött och matt. Nu får det fan vara bra.
Kommentarer
Trackback
