Matlat
Det är ett ord som väldigt väl skulle kunna beskriva mig, jag är matlat.
När det handlar om vad bara jag ska äta så håller jag mig till sådant som går fort, helst redan är färdigt, och som inte kräver några onödiga redskap eller tillbehör.
En eftermiddag/kväll när jag är hungrig så sker vanligtvis detta:
Jag kliver ur soffan och stapplar ut i köket och öppnar kylskåpet. Ser mig lite oengagerat omkring efter något som aldrig direkt fångar min uppmärksamhet. Sedan stänger jag det igen och går tillbaka till soffan. I en eventuell nästa reklampaus tar jag vända nummer två som ser likadan ut förutom att jag alltid hittar något denna gång.
Det är nästan alltid något som finns på burk. Saltgurka, kronärtskocka, ingefära, oliv kanske.
Och jag nöjer mig för några minuter, sedan tänker jag att jag får väl för fan skärpa mig, jag måste ju äta något ordentligt. Nästa vända brukar alltid leda till max en macka, förmodligen med köttbullar eller falukorvsskivor (aldrig tillagat) och ost på. Det går ju ganska fort och liknar åtminstone mat. Så ser mina ensamma dagar ut.
Övrig föda jag älskar men generellt undviker:
Apelsiner (Svåra att skala och kladdiga)
Kiwi (Det krävs alltid både en kniv och en sked, eventuellt servett)
Kött (Föredrar kött jag slipper skära i och rensa på, typ korv och köttbullar)
Egenligen mackor också (För mycket att plocka fram, plocka tillbaka och diska)
Lasagne (Har inget bra svar på detta, känns bara meckigt)
Jag borde omyndigförklaras.
