emgustafssons

Bästa tiden på dagen att kolla på tv är under eftermiddagen. Det är bara då jag egentligen är sugen på att kika på tv. Jag har bara nåtparstycken kanaler och därför är alltid 4an ett bra alternativ eftersom att på 6an så visas ALLTID Våra värsta år, dygnet runt känns det som. Här uppstår ett problem - precis när min klocka slår TV så är det ofta ett program som heter Glee.
Jag har oerhörda problem med att zappa bort det eftersom att det handlar om tonåringar och intriger. Det måste ju vara den bästa programidén som finns.

Men Glee är fan det töntigaste och vedervärdigaste som finns på jorden.

Förutom att någon blir gravid och någon är otrogen och många ljuger ooch såå viiidare.... så brister de liksom ut i sång då och då i sann musikalanda. Då gör det ont i hela min kropp och jag vill spy och slita loss mitt hår och Franz hår och alla jag känners hår. De är dessutom skitduktiga på att både sjunga och dansa och just det gör saken helt outhärdlig. Det är liksom inte skönstajl á la Flight of the Conchords som är skojiga och dåliga, nej, det är bara katastrof deluxe. Jag blir till och med lättad när det är reklampaus. Men jag KAN inte byta kanal.

Jag kan inte.

Det är så mycket och underbart så det är för mycket att skriva. Men vi har ätit mycket pubmat, jättejättemycket. Och vi har druckit jättemånga puböl. Vi har shoppat jättejättemycket för jättejättemånga pengar. Vi har sett en massa sevärdheter, ty sådant är gratis i London. Vi har haft det mycket bra. Men det har varit väldigt kallt.

Sure säger du som varit hemma i 10 minus medans mina var bara 0-5. Men fyyy vad det blir kallt! Det stod på SMHI att under vår vistelse var det som högst 96% luftfuktighet, nu vet jag inte hur man mäter luftfuktighet men det låter som vi var 4 % från att simma. Och det gör att det blir ofattbart kallt, overkligt kallt. Så nu är jag hemma och sjuk.

Vad som är märkligt med Engelsmän är att de inte verkar känna den kylan. De har på sig små klänningar och besvärar sig sällan med strumpbyxor till dessa. De har sandaler (!) på kvällstid och de har ballerinaskor utan strumpor i (!) på dagtid. Och någon jacka eller tröja är ju onödig att ta med sig hemifrån när du bara ska in i taxin och sen in på klubben. Som du glömde att du var tvungen att köa länge och väl in till. Det är alltså minusgrader där allt detta utspelar sig. Jag vet inte om det kanske är något fish & chips lager som skyddar dem från kylan.

Jag vet inte.

Det är ett ord jag aldrig använder, detta för att jag är svensk. Aftonbladet är också svenskt, men de gillar ord som kaos, skandal, katastrof, chock osv. Hur som, jag åker till London imorgon och Gatwick har varit stängt i nåt par dagar. Imorse har de öppnat igen till min enorma glädje, så nu kommer vi kunna lyfta imorgon om inga nya komplikationer uppstår. Typ kaos eller något sådant.

Jag skrev ut biljetterna idag och jag kan inte förstå hur jag kan misstro mig själv som jag gör. Jag har suttit i 15 minuter och stämt av att varje tecken är korrekt inskrivet så det stämmer med passen. Jag litar fortfarande inte på att jag gjort rätt, det är ju ingen som suttit bredvid och bekräftat detta. Jag litar inte på mig själv! Alls!
Samma sak uppstår alltid när jag bokar resor och när jag fyller i andra viktiga papper. Samma sak jämt!
Och imorgon vet jag att när det är dags att åka så kommer jag kolla 20 gånger på bokningen att det är rätt tid jag uppfattat för avgång. Jag kommer inte lita på att jag kommer iväg i tid eftersom att jag inte kan lita på min egen klocka. Där kommer fröken ur in i bilden, tack för att du finns fröken.

Vidare har jag en resa jag bokat till NYC i januari, och där är det ännu värre, minsta fel jag gjort kommer få mig stående på arlanda eftersom USA är sådana petfjantar. Jag har hittat på att jag har bokat resa fel år i två veckor nu och måste gå in med jämna mellanrum för att få klart för mig att detta inte är sant.
Jag klarar inte av sånt här, jag får panik och magsår och i mitt huvud råder, just det - Kaos. Skandal, katastrof, chock osv.

Jag skulle inte må jätteuselt av lite hjälp.

Nu har jag Allt jag behöver. Så känner jag ofta när jag har varit ute och shoppat. Jag kommer hem med några kassar med bralla, sko eller tröja eller vadsomhelst och känner att jag aldrig mer behöver handla. Det är naturligtvis aldrig sant, den känslan släpper alltid igen två dagar senare.

Igår handlade jag smink. Det jag behövde. Detta var två produkter, trehundrafyrtiospänn! Jag är verkligen den sista som handlar dyra sminkgrejer, men det är några få saker man aldrig kommer undan priset på. Men min känsla när jag kom hem var i alla fall att nu har jag allt jag behöver. Jag ska till London i helgen och vet att jag kommer känna att jag behöver en massa onödiga saker som jag när jag kommer hem kommer att känna - nu har jag allt jag behöver igen.

Jag har världens julmysigaste hem, pilutta dig!
Det var hemskt roligt att plocka fram pyntlådan och fixa hemma. Det blir alltid så himlahimla mycket mysigare efter att alla fina färger och glittriga plotter kommer fram. Man skämmer verkligen bort sig själv med att pynta till det hemma, det är därför allt ser så rysligt oangenämt ut när det sedan ska plockas bort.

Och det är mycket trevligare att kliva upp på morgonen när saker lyser.

Till och med mina husdjur har fått juloutfits

JAAAAAAAAAA A A a a tänkte jag när jag kom hem på lunchen och ser en flyttbil utanför porten! Blomkruksindianen i mig vaknar till liv och när jag stått här och slösat tio minuter på min rast bakom gardinerna förstår jag att flyttgubbarna bara kommit för att hämta gringrannens flyttkartonger.

Besvikelsen är fullkomlig. Vilket mega-super-asa-antiklimax.

Godmorgon!

Ännu är natt med rutten sömn. Igår var värre, och när en kollega frågade igår och jag berättade var det av ren händelse fler som sovit dåligt varpå han påpekade att det bestämt berodde på att det var fullmåne. Sånt kan jag bara inte tro på. Kanske för att det är aningen ljusare genom fönstret, men längre kan jag inte sträcka mig.

Imorgon efter jobbet bär det iväg på företagsfest, ja på en fredag. Jag har länge sett fram emot detta eftersom vanligtvis placeras dessa fester taktikst på en torsdag när alla ska upp tidigt dagen efter, men inte den här gången. Den här gången kommer alla gamla rävar ta festtillfället i akt och bli kalas, det ska bli fantastiskt kul att se. Alla gummor kommer somna och alla gubbar kommer bli äckliga. Är i alla fall förhoppningen.

På inbjudan har dresscoden varit "festfin", vilket jag har tolkat som finare än vanligt. Kanske om man har jeans när man är festfin så har man det, kanske om man har hatt så har man det osv.
MEN nu har jag hört folk tala på jobbet om att de ska minsann ha "den fina klänningen som är röd och fluffig som jag hade när jag skulle på bröllop i somras om du minns". Andra köper nytt. En ska till och med tilll frisören innan, och inte för att klippa sig utan för att fixa till en spexig festfrisyr. Tydligen ska folk ha med sig ombyte och hela mittpartiet i kontorslandskapet kommer att förvandlas till ett högstadieomklädningsrum med hårspray och parfym i luften.
Och folk frågar dessutom varandra om vad de ska ha på sig. Så har de lagt ribban, mina kollegor. Inte festfixarna.

Hur ska jag själv göra, måste jag köpa något nytt nu?

Kanske det annars kommer att se ut så här? :


http://www.youtube.com/watch?v=64B64kH4fW8&feature=aso

Så, då var hälften löst. Lönen kommer imorgon, men det ska väl inte upprepa sig påpekade löne-eivor.

Det snöade nedifrån och upp på vägen hem så jag blev helt kladdig i ansiktet. När man är inomhus och kollar ut genom fönstret på ingenting tills man blir trött i ögonen ser det ut som det är jag och huset som färdas och inte snön. Ungefär så som det kan bli när man kollar på ett element tills mönstret vänds ut och in.

Well. När jag kommer hem möts jag av en hög brev i en gummisnodd på dörrmattan. Min post, min post, Franz post, grannfarbrorn bredvids post, surtanten ovanförs post och de som bodde där förr...s post. Brevbäraren har alltså skitit i att dela ut den mellan de tre (!) hushåll som finns i uppgången. Så jag tog på mig mina snabbaste och mjukaste skor och pep upp och skickade hennes brev i inkastet och likaså till herrn bredvid, hoppas hon inte kommer ned igen och har några synpunkter.

Jag som knappt fick betalt av mitt eget jobb får ju knappast lön av posten för att göra deras jobb. Nästa gång skickar jag dem i en brevlåda så får brevbäraren göra om och rätt. Skit ska skit ha.

Nu ska jag ta det lugnt ikväll och ligga på soffan, jag fick aldrig sova inatt så nu är jag mycket trötter. Önskar det fanns något gott i kylskåpet som jag fick röra innan söndag...

Näe, så verkar det inte bli.

Först och främst gick jag med förväntan och eventuell glädje in idag och skulle kolla på lönebeskedet på banken, men inget hade kommit. Snopen och med vag tilltro till att den mailfunktionen fungerade går jag till jobbet och ringer löne-eivor och mycket riktigt, inga pengar väntas till den 25e. Fast jag tidrapporterat i tid och att jag ska till London nästa helg och allt. Får hoppas chefen löser det, det är hennes jobb, annars kanske någon har en sisådär 5 papp att låna ut lagom innan jul? Knappast troligt.

För det andra går den nyinflyttade muntergöken ovanför mig på nerverna.
Hon inledde vår relation genom att klafsa ned i frottétofflor och morgonrock för att klaga på ljudet. Min radio. När vi satt och åt middag. Hatet började gro så smått.
Här om dagen, i samma mundering, ringer hon på och undrar om det möjligtvis är vi som står och stampar i golvet. Svar: Nej. Stör inte ni er väldigt på vaktbolaget nedan? Svar: Nej.

Allt hörs faktiskt i vårt trapphus och in, men det vet man ju. Det är synonymt med att bo i lägenhet. Så därför så hör jag henne när hon försiktigt stänger igen sin dörr, smyger ned till vårt våningsplan och tassar runt och lyssnar för att sedan smyga upp till sin lägenhet igen. Jag gör det. Likväl som hon hör vaktbolaget och min radio - När hon står i trapphuset, tantjäveln. Får jag hata henne? Jag är vuxen och får därför hata henne om jag vill.

Hoppas lönen kommer och hoppas tantfan försvinner.